läslov

Åh, vad härligt nu är det lov och nu finns det tid att läsa BÖCKER!

Härligt!

Vackert

"Efter den gamla kvinnans död gick jag varje söndag till en lotusdamm i en förort till Hanoi där det alltid var två eller tre kutryggiga kvinnor som satt i en rund båt och med darrande händer stakade sig runt i vattnet och lade teblad i de utslagna lotusblommorna. Nästa dag återvände de och plockade ett i sänder upp tebladen innan kronbladen som omslutit dem uder natten hunnit vissna. Kvinnorna berättade för mig att varje teblad sög åt sig av pistillernas doft och på så vis bevarade de förgängliga blommornas själ."

 

 Citat ur boken Ru, av Kim Thúy             

Älskar det, så himla fint            

Downton

Downton Abbey! Mys! Det är en så mysig och trevligt serie, så om det är någon som inte följer den - börja göra det nu!

Flicka, efter diskussionen

Men ett uttryck som jag inte tänkte på när jag läste novellen var "oskrivna lagar". En i gruppen hade kopplat samman novellen ganska mycket med det och verkliga oskrivna lagar som hon varit med om, som t.ex. en annorlunda syn som många har mot invandrare jämt emot "vanliga svenskar". Dessa oskrivna lagar är ju faktiskt något som finns i novellen. Dessa lagar känns också riktigt tydliga när man läser texten och man förstår verkligen hur det kan vara.

En i gruppen drog också upp att det skulle vara väldigt intressant om man fick läsa en liknande berättelse från samma samhälle, men i stället ur en mans perspektiv. Det håller jag med om! Hur uppfattas mannen och vad har han för plikter och oskrivna lagar?

En sak jag inte hade lagt märke till innan var författarens namn, Jamaica Kincaid. Det här namnet gjorde att jag fick tankegångar till att berättelsen kommer från ett afrikanskt land, kanske just Jamaica, och då ändras min blick lite på berättelsen, perspektivet blir liksom ett annat när man vet att det inte utspelar sig i det samhälle man känner till.

Flicka

"Att gå som en dam och inte som en slampa. Att lägga upp klänningsfållen när den har släppt. Att uppföra sig i mäns sällskap. Så litet skiljer en fin flicka från en dålig. Här förbereder en mamma sin unga dotter för det hårda livet som kvinna."

Redan i förtexten eller vad man nu ska kalla det får man en väldigt bra inblick om vad novellen handlar om. Det här är en novell om en flickas tankar, om en flickas liv.

En flicka i en fin familj, för ett tag sedan. Men det skulle även kunna vara i ett annat land. Just nu i Sverige känns det inte som att detta liv är speciellt vanligt.
Detta är en flicka som lever samma liv dag in och dag ut. Ett ovarierat liv med samma uppgifter hela tiden och hon verkar inte heller ha något val. Det känns som att hon knappt har några känslor kvar, som att hon bara går lever som en programmerad robot som gör allt den blir tillsagd att göra. Du förblir i det liv du föds. Det är inte du som bestämmer över det utan det är någon annan. Som t.ex. din familj. De vet alltid vad som är bäst för en flicka. Nej, visst är det inte sant.

"Såhär lägger du upp en klänningsfåll när du ser att den släpper för att inte se ut som den slampa du gärna vill bli."
"Känn på brödet för att vara säker på att det är färskt; men om inte bagaren låter mig känna på brödet?; du menar trots att du verkligen kan komma att bli en kvinna som bagaren inte låter komma nära brödet"
Det här är något som uppkommer några gånger i texten, hon verkar vilja bort från det här okänslosamma livet. Det verkar som att hon nästan kan göra vad som helst för att komma bort ifrån det. Att vara slampa antar jag räknas som ett utav de värsta sakerna man kan vara i det här samhället hon lever i, men ändå så verkar det som att hon hellre vill dit än fortsätta leva såhär. En annan sak som skulle kunna leda till att hon inte blir tillåten att känna på brödet skulle också kunna vara att hon inte lär sig allt tillräckligt bra och att hon inte sköter sig. Det finns mycket som kan gå snett
Brödet i citatet ovan skulle kunna vara en symbol. Det tycker jag skulle kunna symbolisera allting annat som också skulle förbjudas och allt som skulle förändras i hennes liv om hon blev den där slampan. Hon skulle inte alls kunna göra allt som hon kan just nu, men hon skulle istället kunna göra saker som är förbjudna för henne just nu.

Detta är en läsvärd novell, som jag gillar mycket mer än den förra. Den här känns stark och tydlig. Den ger en verklig inblick om hur ett liv kan vara. Ett liv som inte vill levas, ett liv som man vill fly ifrån. Den har så mycket information och den känns så hård så att man inte kan undgå vad den handlar om.

Kulturmöten och kulturkrockar

Det här inlägget skulle egentligen kunna bli hur långt som helst om man bara skulle rabbla upp alla kulturmöten och kulturkrockar man varit med om. Därför följer här endast några grejjor från när jag var i Nepal.

NEPAL
I Nepal finns det väldigt stora klasskillnader. En av kvällarna blev vi hembjudna till en nära bekant till pappa. Han och hans familj var av det rikaste slaget och bodde riktigt flott med pool på taket och allt. Innan vi åt satt vi och pratade ett tag, och då var det bara Ravi (min faders bekanta och pappan i familjen) och vi där. Mamman, som vi knappt ens kunnat hälsa på stod ute i köket och gjorde maten medan barnen i familjen knappt syntes till för ens i slutet.
Senare pratade vi med ett av barnen i familjen som var runt 18 år. Så här såg hennes skolgång ut från barn till då (alltså 2009): vid ca 8 års ålder åkte familjen med henne till Dehli och bara lämnade henne där på ett internat, bara för att hon skulle få en bättre skolgång. Hon visste inte varför, och de ljög om att de skulle komma tillbaka snart, men så blev det ju förstås inte. Hon fick gå i skolan där och klara sig bäst hon kunde och där gick hon till hon var ca 17-18 år. Visst skickade föräldrarna hit henne för hennes eget bästa, för att hon skulle få en så bra skolgång som möjligt (enligt dem). Visst erkände hon nu efteråt att det var rätt men jag undrar om det verkligen är det bästa och om hon skulle sagt något annat om hon hade levt två liv och kunna jämföra internatet med en skola nära hemmet med familjen till hands. Jag tvekar i alla fall på att det alltid är det bästa att skicka iväg sina barn på det här sättet, men det är ju det hela uppgiften går ut på, det är olika kulturer i olika delar av världen. I Nepal är detta nästan en regel, rika barn ska gå i en bra skola, vilket för det mesta innebär ett privat internat, ofta väldigt långt från hemmet. Också det yngre barnet i familjen skulle året därpå åka till samma skola.

? efter några dar...

Nä, nu känns det som att det är så himla mycket som inte stämmer när jag läser mitt förra inlägg. Nu har jag läst till sida 85, men hur kunde jag tycka sådär för inte så länge sedan?

Mitt första intryck

Redan innan jag började läsa boken tyckte jag att den verkade spännande. Den skymningsfulla framsidan tycker jag ger ett intryck av att boken inte kommer vara speciellt glad, att det är något svårt den handlar om, något jobbigt att ta sig igenom i sitt liv.
Jag tycker som sagt att boken verkar spännande, och den fångade ens intresse ganska fort. Jag tycker författaren har lyckats få fram en verklig stämning i händelserna. Det blir ganska lätt att faktiskt sätta sig in i situationen och få en känsla hur det verkligen var just då.
I och med att historien dessutom bygger på, eller ä, en verklig historia gör också att allt blir ännu mer seriöst. Man vet att det har hänt på riktigt och att folk faktiskt varit med om detta.
Jag har inte direkt reflekterat så mycket om den ännu men det blev i alla fall en liten text :) 
Fortsättning följer :P

Tjo!

Vilken ru?

 

Dags att läsa boken ru, får se hur den e

Harrebrae!

Gåtan

Gåtan
En berättelse om Marie och hennes far, om nycklarna och pengarna. Om instängdhet, väntan och en hemlighet.
en novell av Lindsey Collen

Detta är min tolkning...
Den här novellen skulle jag säga är lite poetisk. Den är liksom skriven på ett sätt där inte allt bara står som händelser i långa vanliga meningar, utan att det kommer in små tankar och ord lite här och där som egentligen inte är händelser (lite svårt att förklara). Vissa berättelser får man bara veta själva händelserna i den ordningen som det händer och nästan inga tankar eller så. I och med att den här novellen är lite speciell i skrivandet gör den mer utstickande och annorlunda att läsa, vilket kan vara ganska kul.

Novellen känns inte så jättetydlig, det tar ett tag att förstå vad den egentligen handlar om, om hur hennes liv är och så vidare, vilket, tycker jag, gör den ännu mer poetisk och också mystiskt. Att skriva den på det här sättet gör också att man får mer frihet själv att tolka den och en större frihet till de känslor man själv känner. Jag vet inte om den kanske skulle förlora sin unikhet om man ändrade i den men jag skulle ändå önska att vissa saker skulle vara mer tydliga så att man skulle veta om man verkligen tänkt rätt, jag gillar mer när det är tydliga texter. Dock så kanske författaren just skrivit novellen på det här sättet för att låta oss läsare skapa en bild av historian själv, vem vet.

Det är en ganska berörande text där man får en känsla av hur livet är i "hennes värld" och man känner att hon inte har det så toppen, man får många känslor även fast jag som sagt känner att den är ganska oklar. De allra flesta böcker och noveller som är är berörande är värda att läsa, och den här är bara ca 5 minuter av ditt liv så jag kan rekommendera att läsa den om du har 5 minuter över någon dag.
Den ger en liten tänkare.
Men jag skulle ändå säga att det finns flera noveller som jag skulle rekommendera starkare än denna. Den lyckades inte beröra mig så mycket att jag kommer gå runt och säga till folk att läsa den här.


Efter diskussionen
Man kan se novellen från så många håll, se saker på så olika sätt. Oftast när man läst en text, bara för sig själv så har man en egen tanke om berättelsen. Det är ganska intressant att höra vad andra tycker och tänker om en och samma text, då får man novellen från flera olika perspektiv, vissa mer och vissa mindre troliga. Jag kände att det blev en större klarhet i allt som hände, ett större samband mellan allt, men också olika sorters förklaringar. När vi fick specifika frågor att diskutera lägger man också märke till fler saker som man inte alls tänkt på tidigare. Genom det fick jag en ännu tydligare bild och ett större samband mellan alla små detaljer i texten. I diskussionen kunde vi med hjälp av varandra också komma på nya saker och anledningar medan vi diskuterade.

Tjabalabalingbaloo!

Hej och välkommen till min lilla literaturblogg! :D