fredag 31 januari 2014

Popularmusik från Vittula

Centrum, Periferi och Mitt första intryck.

Jag tycker den här boken känns väldigt annorlunda jämfört med andra böcker, annorlunda i både handling, miljö och skrivsätt. Skrivsättet känns som en av de saker som mest skiljer denna bok från andra, eller kanske är det hela kombinationen? Jag vet inte, men det känns liksom så speciellt att läsa den här berättelsen. Mikael Niemi, som författaren heter, skriver t.ex. om att huvudpersonen Matti sitter instängd i en värmepanna i flera år utan varken mat eller vatten. Där sitter han, han växer och hans kläder går sönder av att de blivit försmå. Men så en dag så har han blivit så stor så att kan pressa sig ut, och sedan springer han ut naken och ser sig själv ligga på en väg och sova. Allt det här känns väldigt underligt och detta är något som aldrig skulle kunna hända på riktigt, utan känns mer som att det finns med i boken för att symbolisera något, som jag i detta fallet skulle tolka som perioden mellan barn och ungdom.

Detta är bara ett exempel på det speciella skrivsättet som Niemi har, och fler finns det. Precis när jag började skriva det här inlägget så tänkte jag faktiskt att det var just sättet som boken är skriven på som gör att det utskiljer sig så. Men när jag väl började tänka efter så kan jag nog ändå tänka mig att det är hela kombinationen, mellan ett annorlunda samhälle, annorlunda människor och skrivsättet.

Det är många saker som man förvånas över när man läser boken. Det finns så mycket som är så annorlunda från mitt liv, och antagligen annorlunda jämfört med de flesta som växt upp i en storstad. Kanske är det också just så det är, ju större skillnad det är i storlek mellan två städer, ju större blir skillnaderna mellan uppväxterna på de olika ställena. Det blir en skillnad beroende på om man befinner sig i centrum eller i periferin.

I början av boken när jag verkligen fokuserade på att förstå var centrumet respektive periferin låg så hade jag faktiskt det ganska svårt. Det blev lätt så att jag vid varje tillfälle en ny person presenterades började fundera på om denne var periferin, och då alltså men Matti i centrum. Jag blev på något sätt lurad och trodde till en början att i princip alla var i periferin förutom han. Men så när jag läst en bit så förstod jag direkt att jag hade tänkt fel.
"Som Pajalabo låg man i lä, det slogs fast från början. I kartboken kom Skåne först, tryckt i en extra stor skala, fullständigt nerlustat med röda streck som betydde landsvägar och svarta prickar som betydde samhällen. Därefter kom de andra landskapen i normal skala, allt längre norrut ju längre man bläddrade. Och allra sist kom Norra Norrland, tryckt i en extra liten skala för att få plats, och ändå fanns knappt några streck eller prickar alls. (...) Det tog många år innan jag genomskådade skalsystemet och insåg att Skåne, hela vårt sydligaste landskap från kant till kant, skulle få plats mellan Haparanda och Boden." (s. 47)
Och den här biten fortsätter med att peka på fler och fler saker som visar att samhället i Pajala är i periferin.

Jag tycker det är ganska intressant det här med centrum och periferi, i alla fall i just det här samhället. Där i Pajala får de bara lära sig om södra Sverige och Stockholm, de får lära sig att det är normen och att det är dit man vill. De flesta flyttar därifrån så fort som möjligt, och ingen verkar riktigt tycka om att varken leva eller att ens ha ett förflutet där. Jag vet inte riktigt om det är exakt likadant nu med allt det här, men jag kan ändå tänka mig det i en viss grad. Visst har jag en förståelse för dem, men samtidigt så känns det också så fel. Jag skulle t.ex. tycka att det var jätteintressant att besöka en sådan här plats och framförallt att lära mig mer om dem. Ärs jag vet inte, nu tappar jag bort mig i mina tankar, men för att sammanfatta det hela så känns ibland det här med periferi och centrum så konstigt. Ibland förstår jag inte hur det i vissa sammanhang kan fungera/har fungerat på det sättet som det gör.

Mitt första intryck intryck av boken är väl lite delat. Jag tycker inte riktigt om sättet som den är skriven på och ibland känns den liksom lite för mysko för min smak. Samtidigt känns den intressant, vilket kan hjälpa till med att hålla läslusten uppe, men än så länge kan jag väl säga att den inte är så värst omtyckt.