tisdag 27 november 2012
Kulturmöten och kulturkrockar
Det här inlägget skulle egentligen kunna bli hur långt som helst om man bara skulle rabbla upp alla kulturmöten och kulturkrockar man varit med om. Därför följer här endast några grejjor från när jag var i Nepal.
NEPAL
I Nepal finns det väldigt stora klasskillnader. En av kvällarna blev vi hembjudna till en nära bekant till pappa. Han och hans familj var av det rikaste slaget och bodde riktigt flott med pool på taket och allt. Innan vi åt satt vi och pratade ett tag, och då var det bara Ravi (min faders bekanta och pappan i familjen) och vi där. Mamman, som vi knappt ens kunnat hälsa på stod ute i köket och gjorde maten medan barnen i familjen knappt syntes till för ens i slutet.
Senare pratade vi med ett av barnen i familjen som var runt 18 år. Så här såg hennes skolgång ut från barn till då (alltså 2009): vid ca 8 års ålder åkte familjen med henne till Dehli och bara lämnade henne där på ett internat, bara för att hon skulle få en bättre skolgång. Hon visste inte varför, och de ljög om att de skulle komma tillbaka snart, men så blev det ju förstås inte. Hon fick gå i skolan där och klara sig bäst hon kunde och där gick hon till hon var ca 17-18 år. Visst skickade föräldrarna hit henne för hennes eget bästa, för att hon skulle få en så bra skolgång som möjligt (enligt dem). Visst erkände hon nu efteråt att det var rätt men jag undrar om det verkligen är det bästa och om hon skulle sagt något annat om hon hade levt två liv och kunna jämföra internatet med en skola nära hemmet med familjen till hands. Jag tvekar i alla fall på att det alltid är det bästa att skicka iväg sina barn på det här sättet, men det är ju det hela uppgiften går ut på, det är olika kulturer i olika delar av världen. I Nepal är detta nästan en regel, rika barn ska gå i en bra skola, vilket för det mesta innebär ett privat internat, ofta väldigt långt från hemmet. Också det yngre barnet i familjen skulle året därpå åka till samma skola.
? efter några dar...
Nä, nu känns det som att det är så himla mycket som inte stämmer när jag läser mitt förra inlägg. Nu har jag läst till sida 85, men hur kunde jag tycka sådär för inte så länge sedan?
onsdag 21 november 2012
Mitt första intryck
Redan innan jag började läsa boken tyckte jag att den verkade spännande. Den skymningsfulla framsidan tycker jag ger ett intryck av att boken inte kommer vara speciellt glad, att det är något svårt den handlar om, något jobbigt att ta sig igenom i sitt liv.
Jag tycker som sagt att boken verkar spännande, och den fångade ens intresse ganska fort. Jag tycker författaren har lyckats få fram en verklig stämning i händelserna. Det blir ganska lätt att faktiskt sätta sig in i situationen och få en känsla hur det verkligen var just då.
I och med att historien dessutom bygger på, eller ä, en verklig historia gör också att allt blir ännu mer seriöst. Man vet att det har hänt på riktigt och att folk faktiskt varit med om detta.
Jag har inte direkt reflekterat så mycket om den ännu men det blev i alla fall en liten text :)
Fortsättning följer :P
Tjo!
fredag 16 november 2012
onsdag 14 november 2012
Gåtan
Gåtan
En berättelse om Marie och hennes far, om nycklarna och pengarna. Om instängdhet, väntan och en hemlighet.
en novell av Lindsey Collen
Detta är min tolkning...
Den här novellen skulle jag säga är lite poetisk. Den är liksom skriven på ett sätt där inte allt bara står som händelser i långa vanliga meningar, utan att det kommer in små tankar och ord lite här och där som egentligen inte är händelser (lite svårt att förklara). Vissa berättelser får man bara veta själva händelserna i den ordningen som det händer och nästan inga tankar eller så. I och med att den här novellen är lite speciell i skrivandet gör den mer utstickande och annorlunda att läsa, vilket kan vara ganska kul.
Novellen känns inte så jättetydlig, det tar ett tag att förstå vad den egentligen handlar om, om hur hennes liv är och så vidare, vilket, tycker jag, gör den ännu mer poetisk och också mystiskt. Att skriva den på det här sättet gör också att man får mer frihet själv att tolka den och en större frihet till de känslor man själv känner. Jag vet inte om den kanske skulle förlora sin unikhet om man ändrade i den men jag skulle ändå önska att vissa saker skulle vara mer tydliga så att man skulle veta om man verkligen tänkt rätt, jag gillar mer när det är tydliga texter. Dock så kanske författaren just skrivit novellen på det här sättet för att låta oss läsare skapa en bild av historian själv, vem vet.
Det är en ganska berörande text där man får en känsla av hur livet är i "hennes värld" och man känner att hon inte har det så toppen, man får många känslor även fast jag som sagt känner att den är ganska oklar. De allra flesta böcker och noveller som är är berörande är värda att läsa, och den här är bara ca 5 minuter av ditt liv så jag kan rekommendera att läsa den om du har 5 minuter över någon dag.
Den ger en liten tänkare.
Men jag skulle ändå säga att det finns flera noveller som jag skulle rekommendera starkare än denna. Den lyckades inte beröra mig så mycket att jag kommer gå runt och säga till folk att läsa den här.
Efter diskussionen
Man kan se novellen från så många håll, se saker på så olika sätt. Oftast när man läst en text, bara för sig själv så har man en egen tanke om berättelsen. Det är ganska intressant att höra vad andra tycker och tänker om en och samma text, då får man novellen från flera olika perspektiv, vissa mer och vissa mindre troliga. Jag kände att det blev en större klarhet i allt som hände, ett större samband mellan allt, men också olika sorters förklaringar. När vi fick specifika frågor att diskutera lägger man också märke till fler saker som man inte alls tänkt på tidigare. Genom det fick jag en ännu tydligare bild och ett större samband mellan alla små detaljer i texten. I diskussionen kunde vi med hjälp av varandra också komma på nya saker och anledningar medan vi diskuterade.
En berättelse om Marie och hennes far, om nycklarna och pengarna. Om instängdhet, väntan och en hemlighet.
en novell av Lindsey Collen
Detta är min tolkning...
Den här novellen skulle jag säga är lite poetisk. Den är liksom skriven på ett sätt där inte allt bara står som händelser i långa vanliga meningar, utan att det kommer in små tankar och ord lite här och där som egentligen inte är händelser (lite svårt att förklara). Vissa berättelser får man bara veta själva händelserna i den ordningen som det händer och nästan inga tankar eller så. I och med att den här novellen är lite speciell i skrivandet gör den mer utstickande och annorlunda att läsa, vilket kan vara ganska kul.
Novellen känns inte så jättetydlig, det tar ett tag att förstå vad den egentligen handlar om, om hur hennes liv är och så vidare, vilket, tycker jag, gör den ännu mer poetisk och också mystiskt. Att skriva den på det här sättet gör också att man får mer frihet själv att tolka den och en större frihet till de känslor man själv känner. Jag vet inte om den kanske skulle förlora sin unikhet om man ändrade i den men jag skulle ändå önska att vissa saker skulle vara mer tydliga så att man skulle veta om man verkligen tänkt rätt, jag gillar mer när det är tydliga texter. Dock så kanske författaren just skrivit novellen på det här sättet för att låta oss läsare skapa en bild av historian själv, vem vet.
Det är en ganska berörande text där man får en känsla av hur livet är i "hennes värld" och man känner att hon inte har det så toppen, man får många känslor även fast jag som sagt känner att den är ganska oklar. De allra flesta böcker och noveller som är är berörande är värda att läsa, och den här är bara ca 5 minuter av ditt liv så jag kan rekommendera att läsa den om du har 5 minuter över någon dag.
Den ger en liten tänkare.
Men jag skulle ändå säga att det finns flera noveller som jag skulle rekommendera starkare än denna. Den lyckades inte beröra mig så mycket att jag kommer gå runt och säga till folk att läsa den här.
Efter diskussionen
Man kan se novellen från så många håll, se saker på så olika sätt. Oftast när man läst en text, bara för sig själv så har man en egen tanke om berättelsen. Det är ganska intressant att höra vad andra tycker och tänker om en och samma text, då får man novellen från flera olika perspektiv, vissa mer och vissa mindre troliga. Jag kände att det blev en större klarhet i allt som hände, ett större samband mellan allt, men också olika sorters förklaringar. När vi fick specifika frågor att diskutera lägger man också märke till fler saker som man inte alls tänkt på tidigare. Genom det fick jag en ännu tydligare bild och ett större samband mellan alla små detaljer i texten. I diskussionen kunde vi med hjälp av varandra också komma på nya saker och anledningar medan vi diskuterade.
tisdag 13 november 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)