Kulturmöten och kulturkrockar

Det här inlägget skulle egentligen kunna bli hur långt som helst om man bara skulle rabbla upp alla kulturmöten och kulturkrockar man varit med om. Därför följer här endast några grejjor från när jag var i Nepal.

NEPAL
I Nepal finns det väldigt stora klasskillnader. En av kvällarna blev vi hembjudna till en nära bekant till pappa. Han och hans familj var av det rikaste slaget och bodde riktigt flott med pool på taket och allt. Innan vi åt satt vi och pratade ett tag, och då var det bara Ravi (min faders bekanta och pappan i familjen) och vi där. Mamman, som vi knappt ens kunnat hälsa på stod ute i köket och gjorde maten medan barnen i familjen knappt syntes till för ens i slutet.
Senare pratade vi med ett av barnen i familjen som var runt 18 år. Så här såg hennes skolgång ut från barn till då (alltså 2009): vid ca 8 års ålder åkte familjen med henne till Dehli och bara lämnade henne där på ett internat, bara för att hon skulle få en bättre skolgång. Hon visste inte varför, och de ljög om att de skulle komma tillbaka snart, men så blev det ju förstås inte. Hon fick gå i skolan där och klara sig bäst hon kunde och där gick hon till hon var ca 17-18 år. Visst skickade föräldrarna hit henne för hennes eget bästa, för att hon skulle få en så bra skolgång som möjligt (enligt dem). Visst erkände hon nu efteråt att det var rätt men jag undrar om det verkligen är det bästa och om hon skulle sagt något annat om hon hade levt två liv och kunna jämföra internatet med en skola nära hemmet med familjen till hands. Jag tvekar i alla fall på att det alltid är det bästa att skicka iväg sina barn på det här sättet, men det är ju det hela uppgiften går ut på, det är olika kulturer i olika delar av världen. I Nepal är detta nästan en regel, rika barn ska gå i en bra skola, vilket för det mesta innebär ett privat internat, ofta väldigt långt från hemmet. Också det yngre barnet i familjen skulle året därpå åka till samma skola.