I Egalia är allting tvärt om. Männen äter p-piller och går runt i trånga särkar. De bär pehå och bör på små laxrosa handväskor. Det är männen som är hemma med barnen och det är kvinnorna som är direktörer, ingenjörer och vetenskapskvinnor. Kvinnorna får betalt för att föda barn och skönhetsideal gäller bara för män som ska vara kraftiga och inte för långa. Folk oroar sig för att föda söner då de har svårare förutsättningar och arven går alltid från mor till dotter. De stereotypiska motsatsparen finns, men rollern är bytta, och egenskaperna likaså. I Egalia råder ett matriarkat där kvinnorna har makten.
Kvinnorna är det första och det starka könet vilket alla i landet är medvetna om och vilket barnen får lära sig i skolan. De får även förklarat för sig varför, och det finns förklaringar till allt som har med maktstrukturer att göra. Exempelvis så är samhället beroende av kvinnorna, som behövs för att befolkningen inte ska dö ut totalt och männen skulle inte klara sig utan dem. Det är av naturen att kvinnorna ska vara de försörjande i familjen kan förklaras vid en befruktning:
"Segerfrun, den sädescell som kom in, mister sin identitet. Det betyder att den inte är sig själv längre. Den närs och beskyddas av ägget, precis som den mogne mannen får faderskapsbeskydd (äktenskap) av en kvinna. I gengäld får cellen leva vidare. Det ligger en vacker analogi i detta. En analogi betyder något som liknar något annat. Mannen söker ett hem, och i denna strävan konkurrerar han med hundratals andra män. När han finner hemmet ger kvinnan honom föda och näring och beskyddar honom mot allt ont." (s. 108)
eller när huvudpersonen Petronius mamma förklarar varför kroppsideal bara existerar för män:
"Ba är egentligen lite för kraftig - ja ganska tjock. Varför tjatar du aldrig på henne att hon borde banta?" "En kvinnas utseende betyder inget", hade Rut förklarat då. "Kvinnor blir ju gravida, de kan vara tjocka ibland och smala ibland. Det skulle var absurt att ha ett idealmått för kvinnor." (s. 44)
Ibland känns förklaringarna en kan läsa om så realistiska att man börjar fundera på varför vissa saker är som de är idag, och inte som i boken.
Jag gillar verkligen boken, det gör jag, men jag tycker det är brist på någon speciell handling med en berättelse och skulle gärna önskat att det fanns lite mer spänning. Om inte tvisten med de ombytta rollerna hade funnits hade jag tycker att boken var ganska tråkig och meningslös, och suget att läsa vidare skulle vara ganska litet. Men hela boken bygger på en sådan genealisk idé att jag inte inte kan tycka om den. Den har verkligen varit intressant att läsa då den öppnar upp ögonen för hur mycket ser ut i dagen samhälle. Jag tänkte ändå att jag var ganska medveten om ojämställdheten idag, men samtidigt har jag upptäckt nya saker när jag läst boken som jag inte tänkt på förut. Jag tror att just skiftet av roller öppnar upp och gör det lättare att se de skillnader som finns, men som man tidigare inte lagt märke till. När en lever mitt i händelserna så tror jag att det är svårare att se, och att en är så pass van vid vissa saker att man inte reflekterar över dem, vårt patriarkala språk är bara ett exempel.
Däremot har jag svårt att relatera till vissa saker som är skrivna i boken. Svennbalen och menstruationsspelen är bara två exempel. Det finns också andra saker som jag tycker är mer extrema i boken än hur det ser ut i verkligen, men detta kan även vara på grund av att boken är skriven 1977 och att det rådda andra förhållanden då.
Jag vet inte hur mycket uppmärksamhet boken fick när den släpptes, men från vad jag har hört från bland annat mina föräldrars generation är att jämställdhet var ett omdebatterat ämne under den perioden, vilket det även är idag. Som det känns som så var den aktuell då, men även nu när feminism idag är något väldigt uppmärksammat och fler och fler fattar intresse för det och F! dessutom just kommit in i EU. Om man kollar på andra böcker, TV-serier eller filmer går det att se att det finns en sorts "starka-kvinnor-trend" och att just de verken lyckas bli relativt populära. Hungerspelen är ett exempel och även serier så som Downton Abbey tycks vara ganska feministiska då kvinnorna får och tar mycket plats, även om de verkliga förhållandena under den tiden var annorlunda. Jag tycker det är synd att Egalias Döttrar inte får mer uppmärksamhet idag och att fler läser den. De flesta tror jag inte har koll på vad det är för bok, trots att den passar in så bra i idéströmningarna i samhället idag. Dessutom tycker jag att de bytta könsrollerna borde vara något som uppmuntrar män till att även de ska läsa boken. Jag gissar att det blir lättare för dem att relatera till diskrimineringar och kränkningar då de är anpassade efter deras situation och utsatthet vilket förhoppningsvis skulle kunna leda till att fler inser att det inte är jämställt idag. Å andra sidan skulle även boken kunna användas som ett sorts motargument mot dagens feminism. Många antifeminister påstår att feminism går ut på att kvinnorna ska bli överordnade männen när feminism egentligen hanlar om jämställdhet:
Definition från NE.se:
I och med att Egalia tidigare varit ett patriarkat skulle någon lätt kunna häva ur sig att risken finns att samhällsutvecklingen sker i den riktning att makten omfördelas istället för fördelas. Även i Egalia blir budskapet med feminism missförstått:"feminism, rörelse och åskådning bestående av flera olika inriktningar med den gemensamma målsättningen att förändra maktstrukturer knutna till kön. Vad som förenar all feminism är att man vill upphäva eller förändra diskriminering på grund av kön och/eller könstillhörighet."
Dock så är detta något jag verkligen inte hoppas att boken bidrar till och ibland har jag verkligen svårt att förstå hur människor tänker när de argumenterar mot feminismen. Jag tycker att Egalias Döttrar är en bok som är värd att läsas av alla, både män och kvinnor för att belysa skillnaderna och för att få folk att inse. Jag tycker även den borde läsas i andra länder, varav många är så mycket mer ojämställda än Sverige och verkligen skulle behöva en insikt även de i hur det kan vara att leva ett liv som kvinna."Vi kräver därför öppet medlemsskap för alla kvinniskor i Klubben. Och detta innebär i praktiken att vi kräver att klubben avskaffas!"
Jaså - de fanatiska kvinnohatarna menade att folk inte skulle få lov att gå och ta sig en drink efter en slitsam arbetsdag? Nej, nu gick det för långt. Dessa anslag mot den personliga friheten kunde inte tolereras." (s. 224)
(Sedan kan man ju också se boken som ett sätt att se de orättvisor som män utsätts för, men det får bli en senare diskussion)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar