Det annorlunda språket var det absolut första som slog mig när jag öppnade boken och började läsa. Jag visste redan innan att vissa ord skulle vara ombytta, men jag blev verkligen förvånad att det var så många och att det också finns så många ord som är könsförknippade och som går att byta ut! Jag skulle nog säga att språket har varit en av de största tankeväckarna för min del när jag läst boken då jag insett att även språket vi använder är patriarkalt. I början tyckte jag att det var ganska jobbigt att hela tiden behöva tänka tvärt om vilket gjorde läsningen lite hackig, men eftersom så gick det allt lättare och man lärde sig vad de innebar. Det fanns dock ord som tog väldigt långt tid innan jag förstod eller som jag ens förstod över huvud taget. Faderskapsbeskydd var ett av orden och ett annat var pallurisk, vilka jag först efteråt förstått när jag läste efterorden av Eva Witt-Brattström. Att läsa böcker med den här typen av språk är väldigt ovanligt, och jag vet inte om det ens finns någon annan bok innehållande detta språk, så det har varit en speciell upplevelse."- Det är trots allt män som avlar barn, sa direktör Bram och gav sin son en tillrättavisande blick över kanten på Egalsundsposten. Det märktes att hon hade svårt att befruska sig. - Förresten läser jag tidningen.
Hon fortsatte ilsket att läsa där hon hade blivit avbruten.
- Men jag vill bli sjökvinna! Jag tar helt sonika ungen med mig sa Petronius uppfinningsrikt. (...) - Det är grått och trist att dam inte får bli det dam vill! (..)
Hans syster flinade hånfullt. Hon var ett och ett halvt år yngre, och retades alltid med honom.
- Ha ha! En man kan väl inte bli sjökvinna heller! En manlig sjökvinna! Hi, hi! Eller du kanske vill bli jungman? Eller timmerman? Eller styrman! Jag skrattar ihjäl mig! Alla män som går till sjöss är antingen horkar eller palluriska." (s. 11)
Innan är detta inte något jag reflekterat över så mycket. Visst har jag någon gång funderat över ord som sjuksköterska, att det låter väldigt kvinnligt, men egentligen inte så mycket mer än det. Mer tydliga ord som jag tycker att en lättare borde lägga märka till som exempelvis sjöman eller människa har jag däremot inte reflekterat över lika mycket. När man läser Egalias Döttrar blir det plötsligt väldigt tydligt att även språket är anpassat efter samhällsstrukturerna. När man är van vid de ord vi använder idag så är det inte något som en, eller i alla fall inte jag, tänker på så mycket. Men så när alla ord vänds på det här sättet blir det så tydligt. Jag tänker att både män och kvinnor kan vara sjömän, att både män och kvinnor kan vara riksdagsmän etc. och att alla är människor. Men kanske får de könsanpassade orden en betydelse i alla fall? När orden vänds så ändras betydelsen och jag börjar fundera på hur konstigt allting är. När ordet sjöman byts ut mot sjökvinna så tycker jag plötsligt att det blir konstigt med en manlig sjökvinna. För mig blir innebörden en helt annan och uppfattningen om det svenska språket (och andra språk) förändras. Bara det faktum att en använder "man" som ett generellt pronomen för båda könen och att det faktiskt är samma ord som könet man är en ny tanke för mig. Jag kan inte riktigt förstå att jag inte insett dessa könsanpassande ord förut. Språket utgår från mannen, bortsett från de yrken eller egenskaper som är "ämnade för kvinnor", som t.ex. jungfru. Olika kön förväntas göra olika saker. Man skulle kunna kalla det för ett genusspråk."- Ordet kvinniska, det låter som om alla kvinniskor är kvinnor. Varför kunde det inte lika gärna heta "manniskor"? Eller "männsikor"? Va, Baldrian?
- Det är för att det heter kvinniskor. Det bara heter så.
- Och så tänk till exempel på ordet "dam". Har du tänkt på det? Varför kunde det inte lika gärna heta "herr"? Eller "man"? "Man lär sig så länge man lever", till exempel? Varför inte?" (s.155)
Sedan så finns det otroligt många andra ord som även de är ändrade i berättelsen, men som inte är lika tydligt könsförknippade. Härska är utbytt mot fruska och fröken är utbytt mot herrken. Dessa ord tycker jag är svårare att se en direkt koppling till könbaserade ord, men kanske är även dessa ett tecken på det patriarkala språket? Om alla ord som är ändrade i boken är könsbaserade så finns det många!
Jag reagerade också på mina egna tankar gällande vissa ord som exempelvis ingenjör och direktör. När jag läste orden så kom jag på mig själv att jag faktiskt förväntade mig att det skulle vara män, och när jag läste herrken så tänkte jag kvinna i alla fall. Just detta har inget med själva språkväxlingen att göra, men jag tycker det är intressant att jag, som ändå tror att jag inte har så mycket fördomar, blir en aning förvånad när det visar sig vara kvinnliga direktörer och ingenjörer.
Som sagt tidigare så är även ordet man som pronomen något jag funderat över under i och med detta. När man generellt ska prata om händelser så utgår man alltid från man, och så är det. Dock så finns det faktiskt de som idag väljer att byta ut ordet man och skriva en istället, t.ex.: "När en generellt ska prata om händelser så utgår en alltid från...". Det här är något som jag också reagerat på när jag läst det på olika bloggar och faktisk tyckt att det har varit konstigt, om inte till och med fel. Men nu, nu inser jag att kanske användandet av ordet en är en sort markör, en stort protest mot patriarkatet? Kanske är det så att alla jag sett skriva det, skriver det just på grund av att de insett att språket är patriarkalt och att detta är ett försök, en början på en liten förändring? Sedan kom jag också att tänka på att just pronomet man inte heller finns i de flesta språken. Gör det svenskan till ett mindre jämställt språk då?
Så hur stor verkan har språket på vårt samhälle idag? Vad innebär det att vi alla är människor? Fram tills nu har jag inte trott att språket haft någon inverkan på jämställdheten, men efter att jag läst Egalias Döttrar så har jag blivit mer osäker...
Så här skriver Eva Witt-Brattström om saken:
och kanske är det just detta som är den hårda sanningen."Under översättningen insåg jag hur patriarkalt färgat vårt språk är, och vilka konsekvenser det får för de olika könens självbild och möjlighet att ta plats i världen, befruska (behörska) den, som det heter på egaliska." (s. 262)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar